Mål med momentet
- Att föra frågan om våld närmare deltagarna.
- Att skapa empati för den som utsätts för våld.
Steg 1. Introducera övningen
Berätta för deltagarna att ni ska göra en övning där de ska försöka sätta sig in i en situation. Var tydliga med att situationen som ni kommer att läsa upp handlar om att en person som en bryr sig mycket om blir utsatt för våld. När ni har läst igenom berättelsen ska ni diskutera den.
Uppmuntra deltagarna att sätta sig så skönt de kan, gärna med båda fötterna på marken. Be dem blunda eller titta ner framför sig. Det viktiga är att inte ta kontakt med någon annan. Kolla av med deltagarna om de har några frågor innan ni börjar.
Steg 2. Läs upp berättelsen
Läs igenom punkterna nedan, lugnt och stadigt. Pausa lite mellan punkterna så att deltagarna hinner ta in det ni läser:
- Föreställ dig en kvinna eller tjej som du verkligen bryr dig om. Det kan vara din kompis, din mamma, din flickvän, din syster eller din mormor.
- Föreställ dig att hon är på väg hem själv från några kompisar, från skolan eller jobbet, fotbollsträningen eller en middag.
- Föreställ dig nu att en kille eller man i ungefär samma ålder kommer fram till henne. Han tar tag i henne på ett sätt som inte är okej. Han är våldsam och otrevlig.
- Föreställ dig nu att det finns en tredje person närvarande, en åskådare. Åskådaren kan lätt gripa in, men väljer att låta bli. Åskådaren tittar bara på och går förbi. Mannen fortsätter att göra illa den du tycker mycket om.
Pausa en stund efter att ha läst klart – be deltagarna att öppna ögonen och sträcka på sig. Berätta att du är glad över att de ville delta i övningen.
Viktigt! Poängtera att alla kanske inte fick upp några bilder av situationen. Det kan vara bra att säga att för en del kan det komma upp många bilder och för andra inga alls. Bekräfta att vi fungerar olika.
Be alla att bara lyssna på frågorna ni nu ska prata om och svara så gott de kan. Ni ska prata om känslor och reaktioner, åskådarens roll och konsekvenser för kvinnan. Skriv upp rubrikerna ”känslor”, ”åskådare” och ”konsekvenser för kvinnan” på tavlan.
Steg 3. Känslor och reaktioner
Börja med att fråga deltagarna vad berättelsen väckte för känslor och reaktioner. Skriv upp svaren på tavlan under rubriken ”känslor”. Uppmuntra gruppen att lyfta fler känslor än bara ”ilska” (som ofta kommer upp). Exempelvis hjälplöshet, förvirring, sorg, desperation eller maktlöshet.
Steg 4. Åskådarens roll
Fortsätt med att prata om åskådarens roll. Fråga deltagarna:
- Vad väckte åskådarens beteende för känslor?
Skriv upp reaktionerna som åskådaren väcker under rubriken ”åskådare”. Under denna punkt är det viktigt att ni också ställer frågan:
- Är det någon som kan ha förståelse för att åskådaren inte ingrep?
Förmedla att det är svårt att ingripa som åskådare
Samtalet om åskådarens roll måste handla om att det är svårt och läskigt att lägga sig i. Målet med MVP är att alla ska känna att de kan göra någonting, men det får inte förmedlas som en oproblematisk självklarhet. Förmodligen finns det många deltagare som inte har vågat eller vetat hur de ska ingripa. Syftet med MVP-programmet är att alla ska känna att de kan göra någonting. Men om det förmedlas som något enkelt, kan budskapet skapa onödig skam hos de som inte vågar. Det skapar inte motivation utan snarare motstånd.
Ibland är det svårt att ingripa. Det kan vara en farlig eller svårbedömd situation. Vi lever också i en kultur där en ska ”sköta sig själv”. Vi uppmuntras sällan att lägga oss i. Trots det har en del lätt att ingripa, medan andra är försiktigare och kanske hjälper till efteråt istället.
Dessa beteenden kan också vara könade. Killar och män ingriper ofta utan att tänka på sin egen säkerhet medan tjejer och kvinnor ibland kan vara mer försiktiga och eftertänksamma. Förhoppningen med lektionerna är att få killar att tänka till och inte spela hjältar, samtidigt som tjejer får kliva fram och blir mer aktiva.
Påminn deltagarna om att MVP:s lektionsserie är ett sätt att träna på att ingripa säkert och på ett rimligt sätt. Om det vore lätt att ingripa skulle MVP inte behövas.
Utgå ifrån att någon av deltagarna upplevt våld i hemmet
När ni pratar om åskådaringripanden är det också viktigt att tänka på att någon av deltagarna säkert har upplevt eller upplever våld hemma. Vanligast är att pappa slår mamma eller att föräldrarna kränker eller slår sina barn.
Barn är aldrig ansvariga för att bryta våld i hemmet. Det är föräldrarnas ansvar att se till att barn inte ser eller blir utsatta för våld – lagmässigt likställs idag att ett barn bevittnar våld med att hen själv har misshandlats.
Många barn som växer upp med våld känner sig ansvariga för att hjälpa den utsatta föräldern. Därför är det viktigt att förmedla att det aldrig är barnets ansvar! Det kan lätta på barnets skuldkänslor över att inte kunna skydda sin förälder.
Steg 5. Konsekvenser för kvinnan
Fortsätt med att prata om konsekvenserna för kvinnan. Fråga deltagarna:
- Hur tror ni att övergreppet påverkar henne?
- Hur mår hon efteråt?
Skriv upp svaren på tavlan under rubriken “konsekvenser för kvinnan”. Exempel kan vara: depression, rädsla, svårt att lita på män, att hon skuldbelägger sig själv, sämre självkänsla, begränsar sig själv i framtiden.
Steg 6. Sammanfatta
Ställ frågan till deltagarna:
- Räck upp handen om du velat att åskådaren hade lagt sig i?
Förmodligen räcker alla upp handen. Förmedla att såklart vill vi att andra ska bry sig om våra nära och kära om vi inte är i närheten. När vi ser någon bli utsatt behöver vi komma ihåg att det är någons nära och kära. Påminn om att vi alla kan spela en viktig roll för andra som blir utsatta genom att ingripa. Men vi behöver prata mer om hur vi kan hjälpa till, eftersom det är svårt.
