Mål med momentet
- Deltagarna får reflektera kring hur normer i en grupp kan få en att göra saker som en egentligen inte vill.
- Deltagarna får lära sig hur en som åskådare kan ingripa i olika gemenskaper när någon annan blir utsatt.
Berätta att ni ska prata mer om hur det kommer sig att det kan förekomma våld i ett kompisgäng, där alla egentligen är vänner men ändå beter sig oschysst mot varandra och andra utanför gänget.
Steg 1. Visa filmen
Förmedla att det här med att säga ifrån inte alltid är lätt, trots att ens kompisar kan bete sig riktigt illa. Just det ska vi nu få se en film om, med ett gäng på tre lite äldre killar där några av dem beter sig våldsamt och kränkande. Även här sitter killarna i varsin låda av normer som symboliserar förväntningar på hur en kille bör vara.
Visa filmen ”Real life” från Machofabriken.
Steg 2. Diskutera filmen
Kolla av hur filmen landade hos deltagarna och om situationen är realistisk, skulle något liknande kunna hända i verkligheten? Om inte – vad skulle i så fall kunna hända som påminner om det här scenariot?
Gå igenom de första frågorna i helgrupp för att få en gemensam bild av vad som händer i filmen:
- Vad händer i filmen?
- Vilka typer av våld förekommer?
- Vem/vilka utövar våld?
- Vem/vilka utsätts?
Ta fram våldspyramiden och be deltagarna placera in våldet i våldspyramiden. Ta en våldshandling i taget och fråga var den ska placeras.
Steg 3. Reflektion över normerna och varför de är svåra att utmana
Dela in deltagarna i mindre grupper om 3-5 personer och låt de fördjupa sig i filmen utifrån de första frågeställningarna:
- Hur kommer det sig att det finns sådana här jargonger i vissa kompisgäng?
- Håller killar och tjejer på med liknande kränkningar? Fundera på likheter och skillnader.
Gå igenom frågorna i helgrupp och skriv upp deltagarnas tankar på tavlan under rubriken ”Varför finns de?”. Låt sen grupperna diskutera nästa fråga:
- Varför säger inte Jonathan ifrån på riktigt?
- Vad är det som gör det svårt? Vad kan hända?
Sammanfatta deltagarnas tankar under nästa rubrik: ”Vad gör det svårt?”. Dela slutligen den sista frågan och låt grupperna diskutera hur man på olika sätt hade kunnat avbryta våldet:
- Vad hade en kunnat göra förutom att säga ifrån direkt?
Uppmuntra deltagarna till att tänka utifrån vad de själva hade vågat göra i en liknande situation. Stötta gärna deltagarna att komma på olika sätt att ingripa genom att ställa frågor utifrån de olika ingripandealternativen: ta hjälp av andra, distrahera eller visa omsorg i efterhand. Påminn de om att det viktigaste är att vi göra något – inget ingripande är för litet.
Sammanfatta deltagarnas idéer under den sista rubriken ”Vad kan vi göra?”.

Steg 4. Avslutning
Tacka deltagarna för deras idéer och sammanfatta vad som sagts. Påminn om hur normer som att vara cool, lojal mot sina kompisar, kunna stå ut med lite taskiga ”skämt” och att inte visa känslor försvårar för oss att sätta gränser och ingripa när någon beter sig illa. Normer som dessa är oftast något killar tvingas förhålla sig till mest, men de påverkar oss alla.
Att inte få visa sig rädd eller ledsen kan också leda till att en inte berättar för sina vänner hur en egentligen mår. Man försöker bita ihop och lösa det själv istället. Det blir väldigt ensamt efter ett tag och leder ofta till att en bara mår sämre och sämre.
Avsluta med att förmedla att det krävs mod att säga nej till något när en hel grupp drar åt ett annat håll. Men om en tycker att det är svårt att göra något själv: Ta hjälp av andra! Berätta för någon vuxen, en annan kompis, ett syskon – vem som helst som kanske tänker som du. Om ni är flera som inte uppskattar jargongen och grupptrycket är det lättare att få stopp på det.
Ta slutligen fram stödlistan och påminn om de organisationer som finns på stödlistan utöver personal och kurator på skolan. På många ställen kan man chatta helt anonymt med någon kring sådant som är jobbigt och svårt.