Vad menar vi på MÄN med rasism?
I Sverige är rasism något som förstås väldigt olika beroende på vem du frågar. Vissa tänker att det finns rasister respektive icke-rasister – och att rasism utövas av rasister som vill skada eller kränka människor med mörkare hy eller hår. Det finns personer som öppet säger att de är rasister överallt, men de är få i jämförelse med alla människor som omedvetet bidrar till att upprätthålla rasism.
Med rasism menar vi på MÄN ett system av idéer och makt som växte fram under kolonialismen i slutet av 1400-talet. För att förstå den rasism vi brottas med idag behöver vi förstå Sveriges historia av rasism. Detta gör det lättare att förstå hur tankar, lagar och våldshandlingar lever vidare och påverkar hur rasism ser ut i Sverige idag.
Sveriges rasistiska historia
Det finns än idag en stark tro om att Sverige haft en neutral position och stått utanför kolonialismens sekler av förtryck, vilket inte stämmer. Den typen av falsk historiebeskrivning döljer den sanna berättelsen om Sverige som ett land format av rasistiska strukturer, likt andra länder. Dessa strukturer genomsyrar än idag samhällets politik, ekonomi och sociala förhållanden.
Under kolonialtiden var Sverige en ledande nation i att skapa och exportera den falskt ”vetenskapliga” rasismen. År 1921 grundade man Statens institut för rasbiologi i Uppsala med det uttalade syftet att hitta orsaker till brottslighet, alkoholism och psykiska problem. Man särskilde vita svenskar från romer, samer, judar och människor från andra kontinenter utanför Europa och varnade för så kallad ”rasblandning”. Internationellt sågs Sverige som ett föregångsland i denna fråga.
Kolonialtiden präglades främst av biologisk rasism – det vill säga idén om att människan kunde delas in i biologiska raser med olika intelligens, moral, personlighetsdrag och så vidare. Dessa förmågor ansågs vara ärftliga utifrån vilken ras man ansågs tillhöra. Idéen om biologiska raser bar på en tydlig rangordning med vitheten som norm, som användes för att rättfärdiga Europas kolonialisering av länder i Afrika, Asien, Australien, Nord- och Sydamerika. På samma sätt koloniserade länder som Sverige, Norge, Danmark, Finland och Ryssland hela det traditionellt samiska området Sápmi.
Idag ser vi främst kulturrasism i Sverige, vilket i hög grad har ersatt den tidigare biologiska rasismen. Kulturrasism handlar om att betrakta en kultur eller religion på samma sätt som biologiska raser. Här används alltså kultur och religion som förklaringsmodell för att tillskriva vissa individer eller grupper specifika egenskaper. Med andra ord – biologisk rasism använder biologi som styrmedel, kulturrasism använder kultur eller religion för att avgöra människors egenskaper, beteenden och så vidare. Båda tankesätten leder till att människor reduceras till rasistiska stereotyper och uppfattas som oförmögna att förändras eller ta egna beslut.
Rasismer
Det talas idag ofta om rasism i plural (rasismer) då rasistiskt våld bygger på olika föreställningar och berättelser, som i sig drabbar personer och grupper på skilda sätt. Antisvart rasism, afrofobi, islamofobi, antiziganism och antisemitism är exempel på olika typer av rasismer som drabbar människor på olika sätt utifrån etniskt ursprung, hudfärg, religion och andra sociala grupptillhörigheter.
Rasism som idésystem och maktordning färgar också vårt samhälle på flera nivåer – strukturellt genom vad som brukar kallas för institutionell rasism och på individnivå i mellanmänskliga relationer, vilket ofta benämns som vardagsrasism. Strukturellt kan vi till exempel se hur människor missgynnas inom arbetslivet och välfärden på grund av sin mörka hudfärg eller att man har ett namn som inte uppfattas ”svenskt”. I vardagen kan det handla om små kommentarer, ifrågasättanden eller påhopp som bildar ett mönster av att pekas ut som annorlunda och fel.
Vithet
På grund av vårt koloniala arv och rasbiologins ställning i Sverige är det svenska samhället än idag präglat av en stark vithetsnorm. Det går att jämföra begreppet vithet med maskulinitet för att förstå att vithet är något socialt skapat och ett ”görande” (det vill säga tankar, beteenden och normer). Vithet handlar alltså inte bara om personer med en ”vit hudfärg”. Vem som räknas som vit eller inte, varierar beroende på tid och vart vi befinner oss i världen. Till exempel utsätts romer, samer och ljushyade östeuropéer systematiskt för rasism i Sverige, som i många sammanhang skulle ses som ”vita”.
Vithet hänger snarare ihop med vem som har, får och ges makt eller status. Precis som andra maktstrukturer fungerar vithetsnormen som en oskriven regel som leder till att människor systematiskt ges bättre förutsättningar i livet om de uppfattas som vita. Att uppfylla vithetsnormen innebär alltså privilegier, även kallade ”vithetsprivilegier”. Vithetsprivilegier kan handla om att ha lättare att få bostad och jobb på arbetsmarknaden, att aldrig få sin svenska identitet ifrågasatt eller att inte behöva oroa sig för att bli utsatt för våld på grund av sitt utseende eller etniska ursprung. Detta innebär inte att varje enskild person som ses som vit har mer makt än en person som inte anses vit, eftersom det också finns andra maktordningar som påverkar samtidigt. Men på gruppnivå finns det tydliga skillnader.
Vithetsprivilegier och rasistiskt våld kan i det här sammanhanget förstås som ett sätt att hålla fast i vitheten som norm, vilket gynnar personer som uppfyller vithetsnormen och bestraffar de av oss som inte gör det. På samma sätt som vi pratar om maskulinitetsnormer i samband med mäns och killars våld måste vi sätta vithetsnormen i centrum för att förstå och prata om rasismer!
I MVP har vi dock valt att prata om normer kring svenskhet istället för att använda oss av vithetsnormen som begrepp. Anledningen till det är just att ordet vithet lätt blir missvisande då det enbart ses som ”vit hudfärg” och leder till att olika former av rasismer osynliggörs. Att prata om idéer och förväntningar kring svenskhet är också att prata om vithet men mer indirekt, då vithetsnormen är en central del i skapandet av svenskhet. Det är också något alla kan förhålla sig till eftersom vi alla är svenskar, men på olika sätt.
Till dig som MVP-ledare
Att prata om rasism i MVP för med sig olika utmaningar beroende på gruppen ni har framför er. Som en effekt av rasistiska strukturer är Sverige ett segregerat land och det syns inte minst i skolan. Med det sagt kommer övningarna tas emot olika beroende på vilka erfarenheter av rasismer som finns i rummet och inte.
När vi diskuterar hur människor på olika sätt gynnas eller missgynnas av normer är det viktigt att tänka på hur vi uttrycker oss för att inte bidra till ett samtal om ”vi” som uppfyller normen och ”dem” som bryter mot den. Samtal med ordval som ”vi och dem” bygger ofta på förutfattade och normativa idéer om vilka dessa ”vi” respektive ”dem” är, vilket lätt kan leda till att deltagare känner sig uteslutna eller osynliggjorda när man inte känner igen sig i vi:et. Ett viktigt förhållningssätt att ha med sig som ledare är att samtalets fokus alltid ska riktas mot normen – och inte på de som uppfyller eller de som avviker normen.
För att leda samtalet på ett inkluderande sätt kan en annan nyckel vara att söka efter gemensamma nämnare när vi till exempel pratar om utsatthet och förtryck. Utsatthet för våld och förtryck på grund av olika maktordningar kan upplevas på liknande sätt och där har vi ingångar som kan förena oss. Att prata om grupper som ”de av oss” kan också vara ett sätt att inkludera alla, oavsett om du som ledare identifierar dig med gruppen du pratar om eller inte.
Ibland kan människor hamna i tankar och samtal som går att beskriva som ”omvänd rasism”. Omvänd rasism syftar på idéen om att rasism kan utövas mot människor med vit hudfärg som tillhör majoritetssamhället. Att prata om omvänd rasism bottnar i ett tankesätt om att rasism enbart är en fråga om enskilda personers attityder och åsikter. Det menar inte vi på MÄN och det är heller inte den förståelsen för rasism MVP bygger på. För oss handlar rasism om makt och hur den på en strukturell nivå fördelas ojämlikt i samhället, som ett resultat av vår koloniala historia.
Med andra ord – det är en sak att utsättas för våld på grund av sin hudfärg, etnicitet eller religion. Men det är en annan sak att utsättas för våld i ett samhälle där samma typ av våld ingår i ett större strukturellt förtryck. Att utsättas för kränkningar och påhopp på grund av sin ljusa hudfärg som i ett visst lokalt sammanhang är i minoritet, är fortfarande fel. Varje kränkning är våld, dvs ett beteende som vi i MVP vill motverka. Men att anklaga människor för omvänd rasism kan skapa en förenklad bild av vad rasism är och förminska människors verkliga utsatthet för rasism på ett strukturellt plan. Det riskerar även skuldbelägga de av oss som redan är utsatta.
Om vi i en övning utgår från en specifik situation (till exempel ett scenario) där en person beter sig rasistiskt mot en annan person, finns det en risk att samtalet landar i en debatt om förövaren i fråga är rasist eller inte. Syftet med lektionerna i MVP är inte att peka ut eller definiera vem som är rasist, sexist, homofob osv. Syftet är att fokusera på vilka handlingar som faktiskt är våld (oavsett utövarens avsikt) och vad vi som åskådare kan göra när vi ser att någon blir utsatt. Med det sagt kan du som ledare hjälpa till att hålla isär handling och person och leda in deltagarna till det som är tänkt att diskuteras.
Ifall du som ledare saknar levda erfarenheter av rasism är det extra viktigt att du läser på kring den kunskap som finns och tar till dig av berättelser i din närhet. Som ledare behöver du utgå från att du (liksom alla andra) är bärare av undermedvetet rasistiska idéer om verkligheten. Det är därför viktigt att du själv reflekterar kring dina egna föreställningar om människor baserat på etnicitet, hudfärg eller religion. Vad tar du för givet om de elever du har framför dig och vad får det för konsekvenser? Genom att läsa på, granska dina egna antaganden och aktivt agera när människor blir utsatta för våld, kan du vara en del av den förändring som behöver göras.
Innan ni håller lektionen…
Sätt er i era ledarpar eller som MVP-team och diskutera det ni precis läst utifrån följande frågor:
- Vad väcker texten för tankar och känslor i dig?
- Hur har rasism och vithetsnormer påverkat ditt liv?
- Hur kan dina levda erfarenheter påverka din roll som MVP-ledare i klassrummet? Vad blir viktigt för dig att tänka på utifrån det?
- Vilka utmaningar ser du framför dig? Hur kan ni hjälpas åt för att hantera dem?