Mål med momentet
- Deltagarna får reflektera kring hur ritualer i grupper kan få en att göra saker en egentligen inte vill.
Steg 1. Introduktion till övningen
Fråga gruppen om de kan känna igen det som hände i filmen. Förmedla att detta med att stå emot traditioner och ritualer inte är enkelt. Det som verkar försvåra situationen är viljan att få vara med, att känna att en är en i gänget. Vi vill känna samhörighet och gemenskap. Dessa önskemål kan ibland bidra till att en går med på regler som utvecklats i en grupp. Även om en själv inte fullt ut uppskattar dem.
Längtan efter att tillhöra kan göra att en flyttar sina egna gränser för att få vara med. Förklara att ordet ”inkilningar” som syns på tavlan är hämtat från idrotten. Det är en sorts initieringsriter, som nollning, inom olika lagsporter. Ofta handlar det om att yngre spelare som ska börja spela med äldre släpps in i laget genom att utstå olika förnedrande handlingar.
Steg 2. Berätta om en inkilning
För att få igång samtalet om kränkande ritualer och inkilningar kan ni återberätta följande exempel som för några år sedan hände på riktigt i en stor idrottsklubb. Just denna händelse blev polisanmäld. Händelsen har anonymiserats.
Efter att ni har läst berättelsen nedan, fråga deltagarna och uppmuntra dem att dela med sig:
- Är det någon som hört talas om något liknande?
Exempel på kränkande ritualer
I samband med att det kommer in nya killar i fotbollslaget så genomgår de initieringsriter för att bli en del av gruppen. På den tiden kunde dessa ritualer vara ganska grova. Ledare och äldre spelare kände till initieringsriterna (kanske inte exakt i detalj) men satte inte stopp för dem.
Kulturen var att dessa riter skulle bara genomföras – det är så en blir en i gänget. Den ritual som blev uppmärksammad i media, och som blev polisanmäld, handlade om att föra upp ett tillhygge i en ny spelares analöppning.
De som genomförde detta och som blev anklagade för handlingen, sa ungefär så här: ”Vi har alltid gjort så här. De flesta av oss har varit med om något liknande. Vi tyckte inte då att detta var fel utan så här gör vi i vårt lag för att välkomna nya”.
Ledarna fick reda på vad som hände (innan det blev anmält till polisen) men de gjorde inte så stor sak av det. De förmedlade uppåt i fotbollsklubben vad som hade hänt, men inom laget blev det inte diskuterat något mer.
Tack vare att den som blev utsatt berättade för föräldrar uppdagades initieringsriten och kunde stoppas. Historien avslöjar inte om det är fler spelare som varit med om något liknande, men som valt att bita ihop och inte berättat för någon annan utanför laget. Killarna som utförde handlingen blev dömda för olaga tvång och ofredande.
Steg 3. Reflektion över normerna och varför de är svåra att utmana
Dela in deltagarna i mindre grupper om fyra och be dem diskutera följande frågor:
- Hur kommer det sig att det finns sådana här ritualer? Vad fyller de för funktion?
- Håller både killar och tjejer på med liknande kränkande ritualer inom idrotten? Reflektera kring likheter och skillnader.
- Vad är det som gör att det är svårt att lägga sig i eller förändra lagkulturen?
- Hur och vad skulle vi kunna göra för att bryta sådana ritualer och traditioner?
Gå sedan igenom frågorna i helgrupp och skriv upp svaren på tavlan under följande rubriker:
- Varför finns de?
- Svåra att förändra?
- Vad kan vi göra?
Steg 4. Avslutning
Återkoppla sedan till lektionen om kill-lådan. Påminn om hur normer som att vara cool, stå ut med smärta, kunna bita ihop och ta lite stryk försvårar för killar att sätta gränser för vad de vill och inte vill.
Dessa normer gör också att killar sällan berättar för vänner hur de mår. Ingen vet att de är rädda, att de egentligen vill gråta när de exempelvis blir tacklade. De försöker bita ihop och lösa det själva. Det blir väldigt ensamt och svårt efter ett tag.
Avsluta med att förmedla att det krävs mycket mod att säga nej till ritualer om ett helt lag verkar tycka att invigningsriter ska göras. Men om en tycker att det är svårt att göra det själv: Be om hjälp! Kolla med någon annan i laget, de kanske tänker som du. Om ni är flera som inte uppskattar invigningsriterna är det lättare att få stopp på dem.
Föräldrar kan alltid hjälpa till, eller någon annan vuxen som en litar på (ex. fritidspersonal). Men om en inte lyckas stoppa ritualerna kan en alltid stödja de som blir utsatta.
Blir en själv utsatt kan en ta hjälp av vänner eller gå till en kurator på skolan eller ungdomsmottagningen. En behöver inte vara själv med det svåra och smärtsamma, även om det inte känns bra att avslöja en outtalad ordning eller ett visst sätt att umgås.