Mål med momentet
- Deltagarna får reflektera kring vad kränkande ritualer och inkilningar inom lagidrotter fyller för funktion.
- Deltagarna får fundera på vad en som åskådare kan göra för att bryta liknande destruktiva jargoner och ritualer.
Steg 1. Introduktion till övningen
Fråga gruppen om de kan känna igen det som hände i filmen. Förmedla att det här med att stå emot kränkande ritualer inte är enkelt. Det som kan försvåra situationen är viljan att få vara med, att känna att en är en i gänget. Den önskan är stark hos många kan ibland bidra till att en går med på regler som utvecklats i en grupp. Även om en själv inte uppskattar dem.
Längtan efter att tillhöra kan göra att en flyttar sina egna gränser för att få vara med. Förklara att ordet ”inkilningar” som syns på tavlan är hämtat från idrotten. Det är en sorts initieringsriter, som nollning, inom olika lagsporter. Ofta handlar det om att yngre spelare som ska börja spela med äldre godkänds och släpps in i laget genom att ”testas” i form av olika förnedrande moment.
Steg 2. Berätta om en inkilning
För att fortsätta problematisera kränkande ritualer och inkilningar inom lagidrotten ska ni berätta om ett exempel som för några år sedan hände på riktigt i en stor idrottsklubb. Just denna händelse blev polisanmäld. Händelsen nedanför har anonymiserats.
Efter att ni har läst berättelsen nedan, fråga deltagarna och uppmuntra dem att dela med sig:
- Är det någon som hört talas om något liknande förut?
Exempel på kränkande ritualer inom idrotten
I samband med att det kommer in nya killar i fotbollslaget så genomgår de initieringsriter för att bli en del av gruppen. På den tiden kunde dessa ritualer vara ganska grova. Ledare och äldre spelare kände till initieringsriterna (kanske inte exakt i detalj) men satte inte stopp för dem.
Kulturen var att dessa riter skulle bara genomföras – det är så en blir ”en i gänget”. Den ritual som blev uppmärksammad i media, och som polisanmäldes, handlade om att äldre lagspelar förde upp tillhyggen i nya spelares analöppning.
De som genomförde detta och som blev anklagade för handlingen, sa ungefär så här: ”Vi har alltid gjort så. De flesta av oss har varit med om något liknande när vi var nya. Vi tänkte inte att det var fel, utan mer att vi bara gjorde så för att välkomna nya i laget”.
Ledarna fick reda på vad som hände innan det blev anmält till polisen, men de gjorde inte så stor sak av det. De förmedlade uppåt i fotbollsklubben vad som hade hänt, men inom laget blev det inte diskuterat något mer.
Tack vare att den som blev utsatt berättade för föräldrar uppdagades initieringsriten och kunde stoppas. Historien avslöjar inte om det är fler spelare som varit med om något liknande, men som valt att bita ihop och inte berättat för någon annan utanför laget. Killarna som utförde handlingen blev dömda för olaga tvång och ofredande.
Steg 3. Reflektion över normerna och varför de är svåra att utmana
Dela in deltagarna i mindre grupper om fyra och be dem diskutera följande frågor:
- Hur kommer det sig att det finns sådana här ritualer?
- Håller både tjejer och killar på med liknande kränkningar inom idrotten? (Reflektera kring likheter och skillnader)
- Vad är det som gör att det är svårt att lägga sig i eller förändra lagkulturen?
Gå sedan igenom frågorna i helgrupp och skriv upp svaren på tavlan under rubrikerna ”Varför finns de?” och ”Svåra att förändra?”.
Gå vidare till nästa fråga och låt deltagarna diskutera den:
- Vad kan vi som åskådare göra för att bryta sådana här ritualer och traditioner?
Fånga upp elevernas tankar och reflektioner i helgrupp och skriv upp svaren på tavlan under rubriken ”Vad kan vi göra?”

Steg 4. Avslutning
Avsluta övningen genom att återkoppla till lektionen om kill-lådan. Påminn om hur normer som att inte visa sig svag, kunna bita ihop och stå ut med smärta försvårar för oss att säga ifrån när någon går över gränsen och beter sig illa.
Dessa normer gör det också svårare för oss att berätta för vänner och andra runtomkring om hur en egentligen mår (då det blir sett som något svagt eller mesigt) när det egentligen krävs styrka och mod att våga vara sig själv eller säga ifrån och stå upp för den som blir utsatt.
På tal om kill- och tjejnormer har det har också visat sig att vuxna ställer färre frågor till killar om deras mående jämfört med tjejer. Så om ni märker att en killkompis är lite nere, ställ gärna frågor:
- Hur är det?
- Har det hänt något?
Är en ovan att be om hjälp kan det bli lättare om någon frågar. Att inte berätta för andra om hur en egentligen mår och istället försöka bita ihop kan bli ensamt och farligt för ens egen hälsa. Det är heller inte ovanligt att dessa känslor istället leder till ilska och våld, när en egentligen är ledsen, orolig eller rädd.
Att som åskådare uppmuntra och stötta varandra till att få prata om sådant som är jobbigt och svårt (oavsett kön) är i sig ett sätt att förebygga våld!