Lektion 2: Vilken åskådare vill du vara?

Be deltagarna reflektera kring förra lektionen som var en introduktion till MVP. Ni pratade bland annat om vad MVP är, varför ni ska jobba med MVP och hur det kommer gå till under kommande lektioner.  

Ni gick även igenom vilka klassrumsregler som gäller under MVP-lektionerna. Betona vikten av att vi alla respekterar reglerna då samtal om våld kräver trygga rum. Påminn om att ni stannar kvar efter lektionen om någon behöver prata. 

Påminn också om stödlistan som ni delade ut förra lektionen och berätta att en förkortad version dyker upp i slutet av lektionen. Om ni har lagt upp listan på skolans webbplats eller lärplattform, berätta var deltagarna kan hitta den. Var tydliga med att det alltid är bättre att fråga för mycket än för lite om lektionen väcker funderingar. 

Mål med momentet

• Skapa empati för de som utsätts.

Steg 1. Introducera filmen

Berätta att det är dags att se på ett filmklipp om Jonna. Berätta att filmen bygger på verkliga händelser som unga har delat med sig av i Forum för levande historias projekt ”Spelar roll”. Uppmuntra deltagarna att reflektera kring vad som händer och hur Jonna har det. Efter filmen kommer ni att prata om den.

Visa filmklippet för deltagarna.

Steg 2. Reflektera kring filmen

Berätta för deltagarna att de nu ska få reflektera över filmen. Välj den metod som passar gruppen bäst: skriva enskilt i loggböckerna, prata med grannen (bikupa med två personer) eller grupper om fyra. Låt deltagarna diskutera frågorna en stund:

• Vad väcker filmklippet för tankar och funderingar?
• Hur kan det komma sig att de göra så här mot Jonna?
• Hur tror ni att det känns att vara Jonna i den här situationen?
• Hur skulle en kunna hjälpa Jonna?

Gå sedan igenom frågorna i helgrupp.

Avsluta momentet med att förmedla att poängen med MVP är att vi ska träna på att hjälpa till i sådana här situationer. De flesta vet att Jonnas situation inte är okej och ingen vill vara i Jonnas sits. Trots det kan det vara svårt att hjälpa Jonna.

Tryck på att detta inte är lätt och att passiviteten många gånger handlar om rädsla för att själv bli utsatt. Det kan också vara svårt att veta hur en ska ingripa. Osäkerhet kring om eller hur en ska ingripa är vanligt. Därför ska ni träna på hur en kan ingripa och känna sig tryggare och mer säker på hur en kan stödja andra.

Mål med momentet

• Att etablera uttrycket aktiv åskådare.
• Att deltagarna ska förstå att alla kan göra något.
• Att deltagarna ska veta mer om hur en kan ingripa på ett säkert sätt.

Steg 1. Introducera begreppet åskådare

Berätta att ni nu ska prata mer om filmen, och mer specifikt om personerna runt Jonna. Välj den metod som passar deltagarna bäst, till exempel bikupa eller att skriva i loggböckerna. Börja med följande frågor:

• Vad hade berättarrösten för relation till Jonna?
• Vilken roll hade han i allt som hände?
• Vad kan vi kalla den rollen?

Gå sedan igenom frågorna i helgrupp. Om deltagarna inte tar upp begreppet åskådare, poängtera att berättarrösten var en åskådare i situationen. Någon kanske säger att åskådarna inte gjorde något alls. Lyft då fram att det även är ett aktivt val att passivt titta på.

Poängtera att som åskådare kan en…

• se något
• höra något
• höra talas om något
• få något berättat för sig

En behöver alltså inte alltid vara med i själva situationen där något händer för att vara en åskådare.

Steg 2. Identifiera hinder för att ingripa mot våld

Låt deltagarna fortsätta att skriva loggbok, diskutera i bikupor eller i smågrupper. Fråga deltagarna:

• Hur kommer det sig att killarna i soffan inte hjälpte Jonna?
• Vad är det som kan hindra en från att ingripa?

Poängtera att deltagarna säkert har varit med om liknande situationer i sina egna liv. Situationer där en har sett något som inte känts helt okej, men valt att inte göra något. Fråga deltagarna:

• Är det enklare eller svårare att ingripa om det är en vän eller en främling?
• Skiljer det sig åt? Om ja – varför?

Gå igenom de olika förklaringarna till att killarna inte hjälpte Jonna i helgrupp. Skriv upp dem på tavlan under rubriken ”Hinder”.

Den här typen av resonemang kan komma upp

• Att en är rädd för att själv bli utsatt.
• Att ingen annan gör något.
• Tänk om det inte är ett problem för Jonna?
• Att bli bortvald och inte få vara med längre.

Knyt ihop reflektionerna genom att förmedla att vi vet vad Jonna behöver: Att vuxna och killarna i soffan avbryter kränkningarna. Men det är ändå inte helt lätt att göra det.

Steg 3. Identifiera saker som kan underlätta för oss att ingripa mot våld

Gå vidare genom att be deltagarna att fundera över följande:

• Vad skulle göra det lättare att hjälpa Jonna?

Be deltagarna först diskutera med sin granne och sen dela med sig i helgrupp. Skriv upp svaren under rubriken ”Underlättar”.

Vanliga svar som stöd till dig som leder:

• Ta hjälp av andra.
• Prata med Jonna efteråt.

Avsluta diskussionen med att säga att ”alla kan göra något för Jonna”.

Mål med momentet

• Deltagarna får information om hur en som åskådare kan ingripa på olika sätt

Poängtera att som ni nu pratat om finns det saker som både hindrar och underlättar för oss att ingripa som åskådare. Förhoppningen med den här lektionsserien är att vi alla ska känna oss säkrare på hur och när en kan ingripa på ett tryggt sätt, både för en själv, för den som utsätter och för den som blir utsatt.  

Steg 1. Saker att tänka på innan en ingriper

Förmedla att det finns flera saker som en kan behöva tänka på innan en ingriper som åskådare:

Är det här våld?

Det första en behöver göra är att avgöra är om det faktiskt är en problemsituation. Det kan vara svårt att veta. De som bråkar kan tycka att den som lägger sig i bara förstör och ibland är det svårt, att utifrån sett, veta om det faktiskt är våld eller inte. Berätta att ni kommer prata mer om den här gråzonen kring vad som faktiskt är våld och inte under nästa lektion.

Behöver personen hjälp?

Nästa sak att fundera på är om personen i situationen är i behov av hjälp. Det är inte heller alltid lätt att veta. Om en är osäker kan en alltid fråga ”Är du okej?” och invänta svaret för att se vad som händer. En del som blir utsatta kan ändå säga att allt är okej, eftersom en skäms över situationen. Då kan en ändå hänga kvar en stund och se hur situationen utvecklar sig.

Hur kan jag ingripa?

Till sist behöver en fundera på hur en kan ingripa. I stunden kan det kännas svårt att veta vad en ska göra. Ofta tänker vi att det bara går att göra något i stunden och efter allt hänt är det för sent. Tydliggör att det aldrig är för sent att göra någonting, om en inte vågade göra något i stunden eller inte kom på vad en skulle göra.

Steg 2. Före, under, efter

Introducera tankemodellen ”före, under, efter” som ni kommer jobba med framöver i lektionsserien.

• En kan ingripa före till exempel genom att förmedla sin oro, rådfråga eller ta hjälp av andra kring vad en borde göra.
• En kan ingripa under tiden något händer till exempel genom att distrahera situationen, ta hjälp av andra eller säga ifrån om någon beter sig illa.
• En kan ingripa efter en händelse till exempel genom att kolla hur den utsatta mår, fråga om den behöver hjälp med något och förmedla att det som hände inte var okej.

Poängtera att det är säkrast att ingripa före eller efter. Förmedla också att ingripanden före eller efter är minst lika viktiga ingripanden, som att ingripa i ett skarpt läge.

Anledningen till att vi kanske inte ser på före/efter som ett ingripande kan hänga samman med vad vi får läsa om i media: ”Man stoppade våldtäkt genom att överraska förövaren”. Vi matas med berättelser om hjältar! Oftast män som många gånger gör farliga ingripanden. Detta påverkar vår bild om vad som är ett ”riktigt” ingripande.

Steg 3. Olika sätt att ingripa

Introducera de olika ingripandealternativen som ni kommer prata om framöver. Före, under och efter en våldshändelse kan en också lägga sig i på en massa olika sätt:

• Ta hjälp av andra – att gå ihop och göra något tillsammans gör det säkrare att ingripa.
• Distraktion – kan vara att sätta sig bredvid, byta ämne eller att låtsas inte förstå.
• Direkt ingripande – kan vara att säga ifrån, påtala ett problem eller ringa polisen.
• Omsorg – kan vara att ta hand om den som blivit utsatt, prata med den som använt våld eller att komma fram till hur vi kan undvika att det händer igen.

Stöd till ledaren:

Genomgången syftar till att bredda bilden kring vad ett ingripande är och kan vara. Deltagarna ska känna att ett ingripande före eller efter en händelse är lika mycket värt som ett ingripande under tiden. Det allra viktigaste är att göra någonting!

Steg 4. Sammanfattning

Sammanfatta genomgången och betona att ni kommer ta hjälp av tankemodellen ”före, under, efter” och de olika ingripandealternativen i kommande lektioner. Berätta för deltagarna att ni kommer göra scenario-övningar. Under scenario-övningarna kommer de få sätta sig in i olika svåra dilemman, och fundera på hur en som åskådare kan hjälpa till i situationen på olika sätt.  

Knyt ihop dagens lektion och de diskussioner ni haft. Berätta kort om nästa lektions tema och vad ni kommer fortsätta prata om då. Dela sedan ut deltagarnas loggböcker och be dem ägna några minuter åt att skriva ner sina tankar om dagens lektion. Samla sedan in loggböckerna igen.

• Vad skulle göra det lättare för dig att våga ingripa?
• Kan du komma på en situation där du varit en aktiv åskådare? Vad gjorde du? Vad fick dig att våga gör något?